1 januari, 2017 sofiarito

Året som satt spår är 2016

Jag är väldigt dålig på att minnas årtal och siffror. Men året 2016 kommer jag garanterat inte att glömma i första taget! Hög tid att summera det MAGISKA ÅRET!

Året inleddes med tävling i Köpenhamn CWC cup där jag kom på en 2:a plats. Resultatet var helt okej och strax därefter var det dags för svenska serien/elitserien att dra igång.

Första stora tävlingen var Testeventet i Rio i början av april. Så träningsplaneringen låg åt det hållet. Väl på plats beslöt vi att jag skulle tävla i -53kg då jag låg väldigt bra till i vikten. Detta är den tävlingen då jag själv upplevde att jag var i bästa formen under året som varit. Vikterna på uppvärmningen kändes superlätta och jag var övertygad om att det skulle gå kanon. Men något hände ute på podiet och jag bommade ut mig i ryck… Liggandes på golvet vid uppvärmningspodiet i besvikelse, sa min tränare Gunnar att det var dags att ladda om till stöt. Så det var bara att sätta igång. Fick ett resultat i stöt men besvikelsen över min prestation var enorm.

Lyckligt ovetande över hur känslorna efter tävlingen skulle vara.

Väl hemma i Sverige fortsatte träningen och serietävlandet. En dag fick jag veta att jag fick åka på Panamerikanska spelen i Cartagena, Colombia, som var i början av juni.

Vårt lag tog sig till final i lag-SM och det blev dags att försvara vårt lagguld från 2015, vilket vi fick i Falköping den 21:sta maj.

Som coach till Cartagena fick jag med mig Magnus, då Gunnar kände att han inte kunde vara ledig. Johan tog också extrasemester och följde med. Tävlingen gick bra! Trots den varma breddgraden hade jag lite svårt att svettas ut de sista kilona, så det blev mycket kläder och jogging i solen innan invägningen, då det inte fanns bastu. Fick till mitt bästa resultat i klass -53kg: ryck 67kg och stöt 87kg, som räckte till en placering på 12:e plats.

Nästa mål var Svenska Mästerskapen i Norrköping i juli. Men dagen innan midsommar fick jag veta att jag hade fått en biljett till OS i Rio 2016! Detta p.ga. av alla dopingskandaler som hänt runt om i värden som ledde till att de hade omfördelat alla kvotplatser. Så SM ströks för att jag ville lägga all energi på OS och för att jag redan hade deltagit i alldeles för många tävlingar under våren. Lite vemodigt var det allt att inte få försvara sitt SM-guld från 2015. Men jag var på plats i Norrköping och hejade på mina klubbkamrater och agerade coach!

 

Den 17:de juli åkte jag och Johan till Uruguay för att träna och knyta kontakter med de övriga i den olympiska truppen. Schemat var hektiskt, med olika sorters ceremonier och journalister att prata med, och jag var bland annat med i en inspelning om jämställdhet.

Tiden gick och efter många möten med varma och snälla personer i Uruguay började det stora målet närma sig. Vi åkte flera stycken i samlad trupp till Rio och OS-byn. Oj, oj, vad stort det var! För att ta sig mellan boendet och maten åkte man buss om man inte orkade gå.

Efter en dag i byn kom äntligen min coach och tränare Gunnar ner tidigt på morgonen. Träning i träningshallen blev det och sedan mycket häng på rummet. Efter någon dag fick jag feber och vilade en hel dag från träning. Förkylningen kom… Under hela vår vistelse i Uruguay var Johan sjuk, så jag hade bara väntat på att det skulle drabba mig. Men det var bara bita ihop och köra på, en liten förkylning skulle inte stoppa mig och det var 5 dagar kvar till tävlingen. Jag blev såklart frisk.

Jag deltog inte på invigningsceremonin på fredagen då det var väldigt tätt inpå min egen tävling. Det sliter enormt på kroppen att delta på invigningsceremonin.

Den stora dagen var söndag den 7:de augusti. Lätt som en fågel var jag på invägningen (för lätt)… och nervös är bara förnamnet. Att representera på ett OS är så mycket större än ett VM eller liknade. Hela landet har koll på dig. Man vill inte göra bort sig.

Bild från: Facundo Castro Lic. Ciencias de la comunicacion

Bild från: Facundo Castro Lic. Ciencias de la comunicación

Uppvärmningen kändes okej, sen var det min tur. Jag bommade första rycket på 64kg, satte den på 2:a försöket men bommade även sista lyftet på 67kg. I stöt gick det likadant, första försöket på 82kg underkänt (efterpress), klarade andra, sista försöket bommade jag överstöten på 88kg (vilket hade varit nytt rekord i klassen).

Bild från: Facundo Castro Lic. Ciencias de la comunicacion

Bild från: Facundo Castro Lic. Ciencias de la comunicación

Jag är sjukt nöjd och stolt att jag satte lyften i andra försöket, det är för mig väldigt jobbigt mentalt att inte klara fösta lyftet. Mitt resultat hade absolut kunnat vara bättre, men det som satte stopp för det var nerverna och att jag fortfarande blir osäker på tekniken när det är stora tävlingar. Så här efteråt kan jag tycka det är synd att jag har så lite erfarenhet att det är svårt där i stunden att njuta fullt ut av tävlingen och känslan av att vara där.

Vi hade några dagar efter det att jag tävlat att titta på andra idrottare och tävlingar, vilket var sjukt skoj och även det en upplevelse. Vi kollade självklart på tyngdlyftningstävlingar och det var alltid en otrolig skön stämning och hejande i publiken.

Mäktigt är helt klart vad ett OS är

Väl hemma i Sverige blev det snabbt vardag igen med alla dess rutiner. Fri träning ett par veckor och otroligt mycket jobb blev det.

Det blev också en liten minisemesterweekend till Mölle med Johan i början av september, väl behövligt.

Träningsmässigt har hösten till största delen bestått av grundträning och uppbyggnadsträning för att stärka mina svagheter. Har gått upp i vikt för att kroppen skall orka med och hålla, och kunna bli starkare.

Det har verkligen varit behövligt då det under våren inte direkt funnits några längre perioder för detta. Men har sen under hösten deltagit på 3 st. tävlingar. Den första var Ghetto Snatch i Helsingfors som var en tävling dit Patricia blev inbjuden och jag fick följa med. Sen var det Svealandsmästerskapen i Falun där jag lyckades nå mitt mål att ta guld. Kort därpå var det tävlingen STARK som bara är för tjejer. Det var en Sinclair-tävling och jag lyckades vinna den, vilket kändes sjukt kul och stort. Årets sista tävling avslutades på bästa sätt.

Bild från: @mandalaya

Bild från: @mandalaya

Nu ser jag med spänning fram emot vad 2017 kommer att erbjuda. Först ut blir CWC som är redan den 22 januari.
Det blir ingen serie eller lagtävlingar för min del i vår, vilket känns både lite skönt och trist. Jag lägger istället fokus på min träning och på att utvecklas.

Stort tack till Alla som funnits vid min sida under året och stöttat mig!

Tack för ett superår!

MOT 2017 OCH DESS UTMANINGAR!

 

 Film från @Unbrokendesigns

 

Som ni ser var det väldigt många tävlingar förra året:

Resultat från året 2016
CWC 
Ryck 71kg Stöt 88kg
Serie 1. 
Ryck 65kg Stöt 83kg
Serie 2. 
Ryck 67kg Stöt 94kg
Serie 3. 
Ryck 73kg Stöt 90kg
Testeventet, Rio klass -53kg
Ryck X Stöt 86kg
Serie 4.
Ryck 70kg Stöt 84kg
Lag-SM Final 
Ryck 65kg Stöt 85kg
Panamerikanska klass -53kg
Ryck 67 Stöt 87
Olympiska spelen, Rio klass -53kg
Ryck 64kg Stöt 82kg
GhettoSnatch 
Ryck 67kg Stöt 91kg
Svealandsmästerskapen 
Ryck 70kg Stöt 91kg
STARK 
Ryck 72kg Stöt 92kg 
(årets bästa total!)
Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail Tagged: ,